Snart lanseras en ny webb
Under året lanseras nya riksdagen.se. I samband med lanseringen kommer denna webbplats att stängas ner. Information som i dag finns på Sveriges riksdags EU-information hittar du efter lanseringen på riksdagen.se.
EU:s lagar och regler
EU-lag går före svensk lag
EU-länderna tar tillsammans beslut om nya lagar. Men vad får EU bestämma om och vilka olika sorters regler finns i EU? I särskilda avtal, de så kallade fördragen, har EU-länderna kommit överens om regler för hur EU ska fungera. Bland annat kan EU ta fram lagar som EU-länderna är skyldiga att följa. Länder som inte följer EU-lagarna kan hamna i EU-domstolen.
Om EU:s lagar och regler
- Reglerna för hur EU ska fungera står skrivna i fördragen.
- EU kan besluta om fem olika sorters lagar och regler.
- EU-lagar gäller före medlemsländernas nationella lagar.
- EU-domstolen hjälper till med att tolka EU:s lagar och regler.
- Medlemsländer kan hamna i EU-domstolen om de inte följer EU:s lagar och regler.
EU-lag gäller framför svensk lag
Lästid 1 min
EU:s medlemsländer ska följa de regler som EU-länderna beslutar om tillsammans i EU:s institutioner. Ett land som inte gör det kan ställas inför rätta i EU-domstolen. Om en svensk lag står i strid med en EU-lag är det EU-lagen som gäller.
EU-lag har företräde
Sverige ska anpassa sin lagstiftning till EU-rätten och inte ha lagar som strider mot EU:s regler. Ibland händer det att en svensk lag och en EU-lag står emot varandra. Då är det EU-lagen som gäller, vilket kallas för att EU-rätten har företräde. Många av de lagar som EU-länderna beslutar om gemensamt på EU-nivå är bindande och kan beslutas med kvalificerad majoritet i ministerrådet, där ministrar från EU-ländernas regeringar tar beslut om lagarna. Det innebär att Sverige måste följa besluten även om Sverige röstat emot beslutet i ministerrådet.
Svenska lagar ska anpassas efter EU-lagarna.
Ett land som inte följer reglerna kan hamna i EU-domstolen
Det är medlemsländerna som ansvarar för att genomföra EU-reglerna och EU-kommissionens uppgift att bevaka att det görs. Om Sverige och de andra medlemsländerna inte följer EU:s regler kan kommissionen väcka åtal i EU-domstolen. Kommissionen går inte direkt till EU-domstolen utan kontaktar först den svenska regeringen och ställer frågor om Sverige genomfört EU-lagen på rätt sätt. Det kallas att kommissionen inleder ett överträdelseförfarande. Om kommissionen inte är nöjd med regeringens svar kan den ställa Sverige till svars i EU-domstolen.
Om överträdelseförfaranden på EU-kommissionens webbplats
Svenska domstolar kan be om förhandsavgörande
Om de svenska domstolarna är osäkra på hur de ska tolka en EU-regel kan de vända sig till EU-domstolen för att få hjälp. Kammarrätten i Stockholm begärde till exempel sådan hjälp, ett så kallat förhandsavgörande, från EU-domstolen i ett mål. Det gällde om huruvida domstolen ansåg att det tidigare svenska kravet på att internet- och teleoperatörer skulle lagra uppgifter var i linje med EU:s lagar. EU-domstolen slog fast att Sveriges regler stred mot EU-rätten och därför inte gällde. Kammarrätten följde sedan EU-domstolen i sin dom.
Fördragen är grunden
Lästid 2 min
De grundläggande reglerna för EU-samarbetet finns nedskrivna i avtal, så kallade fördrag. I fördragen beskrivs vad EU får besluta om och hur det ska gå till liksom hur EU:s institutioner ska fungera.
Sätter ramarna för EU-samarbetet
EU:s fördrag kan jämföras med grundlagar i ett land. Alla EU-länder har godkänt fördragen och ska följa dem. Fördragen sätter ramarna för EU-samarbetet. Det innebär till exempel att EU-länderna bara ska ta beslut på EU-nivå i de frågor som finns med i fördragen. Där anges också vem som har rätt att fatta beslut och hur beslutet ska gå till.
Fördragen kan jämföras med grundlagar i ett land.
EU har tre grundfördrag
- EU-fördraget, fördraget om Europeiska unionen (FEU). Här beskrivs EU:s mål, EU-institutionernas uppgifter och den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Kallas även Maastrichtfördraget. Började gälla 1993.
- EUF-fördraget, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF). Fördraget tar upp vilka områden EU får fatta beslut om och hur besluten ska gå till. Kallas även Romfördraget. Började gälla 1958.
- Euratom-fördraget. Innehåller EU:s regler om kärnenergi. Började gälla 1958.
EU:s fördrag på webbplatsen EUR-Lex
Ändringar i fördragen
Varje medlemslands regering, Europaparlamentet och EU-kommissionen kan föreslå ändringar i fördragen. För att ändringarna ska börja gälla måste alla medlemsländers nationella parlament godkänna dem. Medlemsländerna har flera gånger ändrat i fördragen. Ändringarna görs i form av ett ändringsfördrag. Text i ändringsfördragen ska alltid föras in i ett av EU:s grundfördrag, så att reglerna om EU-samarbetet finns samlade där.
Fördragsändringar måste godkännas av EU-ländernas parlament.
Så går det till när EU ändrar i ett fördrag
- Varje medlemslands regering, Europaparlamentet och EU-kommissionen kan föreslå ändringar i fördragen.
- Ändringar sker enligt en procedur som finns i artikel 48 i EU-fördraget.
- EU:s stats- och regeringschefer ska godkänna förslaget till nytt fördrag.
- Fördraget ska ratificeras, alltså godkännas, av medlemsländernas nationella parlament. Länder kan också ha folkomröstning.
- Först när alla medlemsländers parlament har godkänt ett nytt fördrag kan det börja gälla.
Lissabonfördraget är senaste ändringen
Det senaste ändringsfördraget är Lissabonfördraget som började gälla i december 2009. Lissabonfördraget innebar till exempel att Europeiska rådet blev en EU-institution och skulle ledas av en vald ordförande. Detta skrevs då in i EU-fördraget, ett av grundfördragen.
Ändringsfördrag och årtal när de började gälla:
- Fusionsfördraget 1967
- Europeiska enhetsakten 1987
- Amsterdamfördraget 1999
- Nicefördraget 2003
- Lissabonfördraget 2009
Olika typer av EU-lagar
Lästid 2 min
Alla lagar och regler som EU inför ska handla om frågor som EU har rätt att besluta om. Det finns olika typer av lagar och regler i EU. Vissa är bindande och måste följas, andra är rekommendationer.
Kallas för rättsakter
Ett gemensamt namn för EU:s lagar och regler är rättsakter. Alla rättsakter måste höra ihop med en artikel, en paragraf i EU-fördragen eller i andra rättsakter. Det kallas att de måste ha en rättslig grund och visar att EU har rätt att fatta beslut i frågan. Rättsakter som antas av EU:s lagstiftare, det vill säga ministerrådet och Europaparlamentet, är så kallade lagstiftningsakter. Rättsakter som till exempel EU-kommissionen antar är inte lagstiftningsakter.
Alla lagar måste ha rättslig grund i EU-fördragen.
Lagar som styr mer – eller mindre
EU-länderna kan ta gemensamma beslut om fem olika typer av lagar och regler som är olika styrande. Vissa är bindande och måste följas, medan andra är rekommendationer. Det hör ihop med hur mycket EU har rätt att bestämma i en fråga. Ibland behövs detaljerade lagar som ska följas på samma sätt i alla länder. Då kan EU till exempel besluta om en förordning. I andra fall kan länderna välja hur de vill jobba för ett mål som EU har satt upp. Då passar det bättre med ett EU-direktiv.
EU-lagstiftning på EU:s webbplats europa.eu
Tre typer av EU-lagar är bindande för medlemsländerna
- förordningar
- direktiv
- beslut
Två typer av EU-lagar är inte bindande
- rekommendationer
- yttranden
EU-länderna är med i besluten
Att EU fattar beslut kan låta som om medlemsländerna inte är med och bestämmer. Men länderna är med i den beslutsprocess som leder fram till nya EU-lagar. Representanter från medlemsländernas regeringar sitter i EU:s ministerråd som godkänner nya lagar, vanligtvis tillsammans med Europaparlamentet. Parlamentets ledamöter är folkvalda i EU:s alla medlemsländer.
EU-länderna fattar gemensamma beslut om EU-lagarna.
Fem lagar att välja mellan
De olika lagarna som EU beslutar om kan i korthet beskrivas så här:
Förordning
En EU-lag som gäller på exakt samma sätt i alla EU-länder. Den börjar gälla direkt när den har trätt i kraft. Många regler inom till exempel livsmedels- och jordbruksområdet är förordningar.
Direktiv
Ett direktiv är en lag som sätter upp ett mål som ska uppnås. Medlemsländerna avgör sedan själva hur målet ska uppnås. Medlemsländerna har ofta två år på sig att genomföra ett direktiv. I Sverige stiftar riksdagen de lagar som krävs för att nå målet. När den svenska lagstiftningen är anpassad till direktivet anmäler regeringen det till EU-kommissionen.
Beslut
Beslut riktar sig ofta speciellt till en eller flera personer, företag eller organisationer. Därför lämpar de sig bäst för administrativa syften eller för att genomföra lagar som redan finns. Beslut används till exempel ofta inom EU:s konkurrenslagstiftning och kan då vända sig till företag.
Rekommendationer och yttranden
Rekommendationer och yttranden är inte bindande rättsakter. I en rekommendation föreslår en EU-institution förändringar för en annan institution eller för medlemsländerna. Ministerrådet ger till exempel EU-länderna rekommendationer som gäller ländernas ekonomiska politik. I ett yttrande kan EU-institutionerna uttala sig om en aktuell situation eller ärende.
En rättsakt som inte är bindande behöver inte följas av medlemsländerna. Men rättsakten kan få följder ändå. Det kan vara så att till exempel EU-domstolen använder den som stöd vid tolkning av EU-rätten.
Förarbeten till EU-lagar
Lästid 1 min
EU-kommissionens grönböcker och vitböcker är exempel på förarbeten till EU-lagar. Förarbeten till EU-lagar har inte samma rättsliga betydelse som förarbeten till svenska lagar.
Förarbeten ligger till grund för lagar
Det förberedande arbetet med att ta fram en ny lag resulterar i olika sorters dokument, exempelvis idédokument, utredningar och yttranden. Dokument som ligger till grund för en lag kallas förarbeten. Exempel på förarbeten till svenska lagar är regeringens utredningar och propositioner samt riksdagens utskottsbetänkanden, alltså förslag till riksdagsbeslut om en ny lag. I arbetet med att ta fram nya förslag på EU-lagar produceras dokument som kan liknas vid förarbeten.
Förarbeten i EU
Många av dokumenten kommer från EU-kommissionen, den EU-institution som föreslår nya EU-lagar. Några exempel är kommissionens meddelanden, grönböcker med tidiga idéer om nya lagar, vitböcker där idéerna vidareutvecklats och utkast till lagstiftning. Europaparlamentets och ministerrådets synpunkter på EU-kommissionens lagförslag kan också betraktas som förarbeten.
Grönböcker och vitböcker är exempel på förarbeten i EU.
Riksdagen granskar EU-dokument
Riksdagen använder sig av EU-kommissionens dokument för att redan på ett tidigt stadium sätta sig in i EU:s förslag på åtgärder och nya lagar. De EU-dokument som handlar om exempelvis långsiktiga mål, konkreta förslag och frågor som intresserar riksdagens ledamöter eller andra EU-länders parlament granskas av riksdagens utskott.
Förarbetenas betydelse i rättsliga sammanhang
I Sverige fyller förarbeten till svenska lagar en viktig rättslig funktion när domstolarna tolkar lagar. I EU-rättsliga sammanhang har förarbeten till EU-lagar inte samma centrala betydelse. Det innebär att EU-domstolen sällan hänvisar till förarbeten till EU-lagar i sina domstolsavgöranden.
Förarbeten har inte samma betydelse i EU som i Sverige.
EU:s stadga om rättigheter
Lästid 3 min
EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna beskriver de fri- och rättigheter som individer i EU har. Det handlar till exempel om religions-, yttrande- och mötesfrihet, om rätten till ett skyddat privatliv och barns rätt till skydd och omvårdnad.
Fri- och rättigheterna finns i rättighetsstadgan, som innehåller allt från förbud mot dödsstraff och barnarbete till skydd av personuppgifter och rätt att rösta. Foto: Europeiska unionen / Etienne Ansotte.
En mängd olika rättigheter
När Sverige och de andra EU-länderna samt EU:s institutioner tillämpar gemensamma EU-lagar ska de ta hänsyn till individens fri- och rättigheter. Dessa rättigheter samlas i EU:s stadga om de grundläggande fri- och rättigheterna, även kallad rättighetsstadgan. Stadgan är uppdelad i sju avdelningar och spänner över en mängd olika frågor: Från förbud mot dödsstraff och tortyr till skydd av personuppgifter och rätten till utbildning. Den som anser sig ha blivit behandlad på ett sätt som strider mot rättighetsstadgan kan vända sig till domstol i det egna landet.
Den som anser sig felbehandlad kan vända sig till domstol i egna landet.
Rättighetsstadgans sju avdelningar
- Värdighet
- Friheter
- Jämlikhet
- Solidaritet
- Medborgarnas rättigheter
- Rättsskipning
- Tolkning och tillämpning
EU:s rättighetsstadga på webbplatsen EUR-Lex
Ska inte förväxlas med Europakonventionen
EU:s rättighetsstadga ska inte förväxlas med Europakonventionen, alltså Europarådets konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Alla EU-länder är anslutna till Europakonventionen och i Sverige gäller den som svensk lag. Även EU ska respektera de rättigheter som garanteras i Europakonventionen. Tanken med EU:s stadga för fri- och rättigheter är att den ska göra de grundläggande rättigheterna i EU tydligare.
Några länder har undantag
Rättighetsstadgan är juridiskt bindande för EU-länderna och EU:s institutioner sedan den 1 december 2009. Polen har ett undantag i form av ett protokoll som säger att stadgan inte ska påverka polsk lag eller lagtolkning.
Exempel på innehåll i rättighetsstadgan
- Värdighet
Handlar till exempel om rätt till fysisk och mental integritet och förbud mot dödsstraff, tortyr och slaveri.
- Friheter
Handlar till exempel om skydd av personuppgifter, tanke- och religionsfrihet, åsikts-, yttrande- och mötesfrihet samt näringsfrihet.
- Jämlikhet
Handlar till exempel om förbud mot diskriminering på grund av nationalitet, jämställdhet mellan kvinnor och män samt barns rätt till skydd och omvårdnad.
- Solidaritet
Handlar till exempel om skydd mot uppsägning utan saklig grund, rätt till säkra och värdiga arbetsförhållanden samt förbud mot barnarbete.
- Medborgarnas rättigheter
Handlar till exempel om lika rösträtt och valbarhet i val till Europaparlamentet och kommuner, rätt till tillgång till handlingar, rätt att få sina ärenden opartiskt och snabbt behandlade av EU:s institutioner samt rörelse- och uppehållsfrihet i EU:s medlemsländer.
- Rättsskipning
Handlar till exempel om rätt till prövning i en opartisk domstol, rätt till försvar, skydd mot retroaktiv lagstiftning och rätt att inte bli dömd två gånger för samma brott.